Som av en händelse har Elin under gårdagskvällen författat ihop ett inlägg som till mångt och mycket speglar det jag och min kära sambo diskuterat under dagen idag.
Planer inför framtiden. Ätbeteende. Träningsformer. Att bibehålla ett bra flyt o.s.v
Precis som för Elin så gick ju inte min julimånad så bra när det gäller utmaningen, det har vi ju redan avhandlat. Förutom den likheten verkar vi ha lika svårt att ha godsaker hemma utan att faktiskt äta upp dem, omedelbart! Jag har heller aldrig förstått hur människor kan ha en chokladkaka i kylen under en längre tid, ta en ruta till kaffet och sedan inte mer. Eller hur gör de som köper en påse plockgodis och sedan äter bara ett par bitar och har kvar dagen efter, kanske dagen efter det och dagen efter det??? Jag begriper ingenting. Själv äter jag helt enkelt till det är slut!
Jag och min älskade har pratat mycket om vikt och träning de senaste dagarna. Vi känner båda att vi vill gå ner. Jag kanske ett par kilo mer, men ändå. Min käresta har under många år tränat både fotboll och innebandy och alltid varit hyfsat, ja ganska vältränad. Sedan vi träffades har hennes träning fått stå åt sidan och nu är det dags att ta tag i situationen för oss båda. Idag har vi gått igenom det som har hänt de senaste åren. Orsaken till viktuppgång och vad som jag gjorde att jag gick ner så mycket förra gången. Dryftat och planerat. Det är viktigt att veta vad man behöver lägga ner energi på när det gäller sin viktnedgång. Att jag till exempel inte kan köpa en godispåse för att tänka mig att äta upp hälften. Det funkar inte hur mycket jag försöker inbilla mig det.
Förra gången jag gick ner i vikt (24 kilo, som jag nu har gått upp igen) startade jag min förändring av mina matvanor först och 2 månader senare körde jag igång med träningen. Fram till dess utökade jag bara vardagsmotionen. Lät bli att ta bussen, tog trappor istället för hiss o.s.v. Idag har vi funderat lite på hur vi skall göra denna gången.
Vi har båda under i det närmaste ett års tid haft kort på gymet som vi bor granne med. Ja ni hörde rätt, vi bor granne med ett gym. Det var en av fördelarna ansåg jag när vi flyttade in i lägenheten. Vilka ursäkter skulle jag ha nu? Inga har det visat sig. Men inte har jag tränat för det. Jag avstår från att räkna ut vad mina träningstillfällen har kostat per styck om man slår ut det. Sambon har nu sagt upp sitt så att det inte förlängs ytterligare månader efter det obligatoriska autogiroåret. Själv har jag varit på väg, men inte riktigt velat. Jag vill ju så hemskt gärna komma i gång. Men vad är det som får mig att tro att jag skall komma igång nu när jag inte har gjort det hittills.
Träningskompisar nämner Elin, så sant så sant. Hanna var min ständiga följeslagare på gymmet när jag gick där som flitigast och vi peppade varandra, men även efter det (jag har haft ett gymkort i varje stad jag har bott) har jag haft kompisar som peppat mig att hänga på, men det har inte rikigt hjälpt. Det handlar väl om vilja och motivation. Och ork! Självklart är det kämpigt att ta sig i kragen att gå till gymmet med dryga 20 kilos övervikt.
Min plan är nu att behålla gymkortet som faktiskt är ganska billigt i jämförelse.Viktväktarna är det inte tal om att gå med i igen. Jag har varit med i tre omgångar nu (internetmedlem) och det funkar inte. Det blir bara en massa pengar som rinner ut i sanden. Istället skall jag ta vad en månad skulle ha kostat och gå och inhandla en bra hushållsvåg. Pointsen kan man sedan räkna ut på nätet inte minst hos Åse på 56kilo.se.
Jag skall ge mitt gymkort någon månad till - skall hem nu efter semestern och lusläsa vad avtalet säger om uppsägning och därefter bestämma mig hur lång andra chanstid det skall få. Samtidigt skall jag kolla igenom på stadens gym efter vilka som erbjuder fria prova-på-pass för aerobics, step och spinning. Det är svårt att tro när man ser mig men jag har faktiskt en historia som aerobicsinstruktör där jag under en period tränade minst 5 dagar i veckan. Jag är inte säker på vad jag tycker om den aktiviteten idag, det blev lite mycket där ett tag, men tanken att testa på ett pass kändes inte så dum när jag kom på den tidigare idag. Mycket har väl hänt sedan min tid, så jag tar plats längst bak så jag inte gör bort mig fullkomligt.
Utmaningen nu när man kommer hem efter semestern är att bibehålla de vanor vi startat här i Åmål. Med lugnet och friden som innfinner sig här är det inte svårt att hålla sig till menyn man bestämt sig för dagen innan. Något både kropp och plånbok gläds åt. Problemet hemma i Malmö, eftersom vi, som jag nämnt tidigare, saknar någon form av balkong/uteplats, är att det många eftermiddagar är så himla trist att gå in efter jobbet. Suget att stanna ute i solen följs nästan utan undantag av idén att ta en öl och lite käk på Lilla Torg eller någon annan mysig restaurang. Inte nyttigt varken för kropp eller plånbok.
Vad vi nu alltså måste koncentrera oss på är att upprätthålla goda matvanor och att inte äta ute. Samt en promenad någon gång i veckan.
Träningen skall jag fundra lite på, kanske blir det lite Aerobics ändå. Gruppträning är enklare, en bestämd tid att hålla. Jag skall försöka. Och jag gissar att jag kommer att få anledning att återkomma till detta vid flera tillfällen.
Kram och pepp till alla
-Mia
Träningskläder och jobblunch med nya roliga planer
18 timmar sedan
5 kommentarer:
Hej Mia!
Har precis hittat till din blogg, så jag tänkte bara säga hej! Tycker du har vettiga tankar om din vikt och hälsa, så jag tror du kommer klara det!!
/Henriettae
Åh vad jag gillar långa blogginlägg! :)
Verkar som om vi sitter i samma båt på fler vis än ett. Vad gäller oviljan att gå hem efter jobbet kanske jag kan komma på ett sätt att få till lite bättre. Vi fixar ibland i ordning en bra maträtt hemma och tar med ut och äter. Oftast blir det någon slags wrap eller så, det måste ju funka som picnicmat. Men det blir i alla fall billigare båda vad gäller kalorier och pengar än vad det kostar att äta ute. Ni får gå på systemet och köpa light öl som ni kan ta med er ut också! :)
Pepp i massor till dig och sambon.
Ja usch. Precis så här är det. Men! Precis som Elin skriver här ovanför, gör en picnic och sätt er ute? Och att träna är ju så skönt när man väl kommer igång. Det är själva igång-kommandet som är så jobbigt. Som du gjorde förra gången, att börja med ändrade matvanor och sedan efter ett par månader träningen är inget alternativ idag eller? Smygstarta lite sådär. :)
Pep-Kramar!
Det är ju alltid skönt när man är två. Stöd och pepp från ens kärlek gör mycket. Min lycka har peppat mig hela vägen och kommer göra det för resten av livet. Trots att man i första hand måste vara stark i sig själv är det så skönt att ha stöd i ryggen!
Kram o pepp på er!
Kikar förbi och känner igen mig alltför väl vad gäller godisabstinensen *garvar*
// D.
Skicka en kommentar