Så var man hemma från första "passet" i skolan.
Ja pass och pass vet jag inte om jag skall kalla det, upprop, liten genomgång och sen kom faddrarna och tog hand om oss.
Det kan vara för att jag är 31, snart 32 år gammal.
Det kan vara för att jag aldrig har varit en extrem partyprisse.
Det kan vara för att jag är extremt motiverad och bara vill börja lära mig en massa nya saker.
Det kan vara för att jag är en tråkig tönt.
Men jag tycker inte det är kul att vara nolla.
Jag uppskattar rundvandringen man får i stan och och på skolan så att man känner sig lite hemma men att i ungefär varannan mening höra något av följande:
"så du vet vad du ska göra om du vaknar upp någonstans och är stupfull" eller "så du vet vad du ska göra om du vaknar upp och är superbakis" - det är ingenting för mig.
Och jag tycker inte att det är något för någon egentligen.
Många av tjejerna och killarna både i min klass och i andra har precis slutat gymnasiet och kanske flyttat hemifrån, vissa av dem många mil hemifrån.
Jag tycker inte att man ska förutsätta att dessa personer eller några andra för den delen skall " vakna upp dyngraka på en parkbänk vid Valfisken och inte veta var de är" någon av de närmaste dagarna.
Kanske låter jag tantig och gaggig nu men jag tycker det är lite fel inställning och sätt att välkomna studenterna.
Lekar, lite alkohol och samkväm. Fine!
Fylleslag? Nej tack!

Sån tur då att man kan välja att inte delta, utan istället åka hem och käka lite lunch och sätta sig och surfa lite.
Nu är det dags att ta disken och sen skall jag sätta mig och förberda morgondagens storstilade projektstart! 121 dagar mot målvikt.
Bjuder som avslutning på en bild på hur jag "nollan" har gått runt halva dagen i Kalmars innerstad. Snyggt???
Over and out!