Fler mer eller mindre logiska idéer i mitt huvud

Nej, jag började inte med övningarna igår heller. Såklart!
Men nu ska ni få höra.

9:30 i morse, efter ett studiebesök på Sveriges radio redan kl 7:00 - okristligt tidigt, stog jag på VV vågen utan något större framgång. Minus 0,2 och ett litet försynt: Hur tycker du att du har kommit igång? från konsulenten.
Ja hur f*n tror du tänkte jag, men sa såklart inte det.
Jag är trots allt glad att det inte blev plus efter den senaste veckans "what the hellande" som Bella skulle sagt. Bella, min förra chef, som brukar kalla det så när det liksom inte gått så bra. Bra uttryck, gillar det!

Hur kändes det då, att jag "bara" gått ner 0,2? Jag blev sjukt taggad och motiverad att ha R A S A T i vikt till nästa vecka! Så till den grad motiverad att jag, efter ett studiebesök på BB som också hunnits med under eftermiddagen, gav mig ut och sprang. Jodå, ni läste rätt! Jag drog på mig träningskläder och löparskor och bara gjorde det! Och det var då de där mindre logiska tankarna dök upp igen.

Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt ta mig ut och springa de senaste månaderna, efter att snön försvann, men jag har liksom inte kommit mig för att göra det. Varför? Jo såhär har jag tänkt. För ett år sedan ungefär, kunde jag utan problem springa 5 kilometer på ca 34 minuter. En seger för mig som aldrig varit någon löpare. Nu känns det som ett misslyckande att jag inte tar mig runt de där 5 kilometrarna springandes. Så därför har jag inte gett mig ut. Därför! Hur tänker jag där? Vad väntar jag på? Att jag plötsligt ska vakna en morgon och bara vara kapabel att springa 5 kilometer utan att ha tränat innan? Kanske inte så troligt...

Idag sprang jag i intervaller, 3 minuter snabb gång och 3 minuter löpning förutom den sista biten då jag sprang hela vägen. 18 minuter gång och 24 minuter löpning blev det totalt. Och nu är det bara att se till att det blir fler minuter löpning och lite mindre minuter gång nästa träningstillfälle. För ett nästa det blir det. På lördag närmare bestämt! För på torsdag mina vänner. Då ska jag ha gjort allt för att vågen ska vara snäll mot mig.

Imorgon händer det grejjer minsann, då ska jag gästblogga på en annan blogg. Det kommer att handla om vår lilla bebis och allt som hänt innan det blev just en liten bebis - tankarna och funderingarna och allt det praktiska. Men mer om det imorgon.

Nu ska jag koncentrar mig lite på tentaplugg inför terminens och läsåret sista tenta som går av stapeln imorgon 10-12.

Over and out!

Om hur tyst det egentligen kan bli på en blogg...

Jättetyst tydligen, inte ett knyst har jag gett ifrån mig trots en härligt helg i goda vänners lag.
Nåväl, det är sånt som händer.

Men nu är man tillbaka i vardagen och hujedamig, imorgon är det dags för vägning nummer två på viktväktarna. Första veckan gick verkligen kalas medan denna andra vecka har gått käpprätt åt, ja ni vet var. Får säkert ta mitt straff på vågen imorgon. 9:30 står jag där! Håll tummarna och tänk på mig.

Funderade lite över en sak tidigare idag.
Minst en gång varje dag tänker jag ungefär såhär:
"Idag ska jag minsann börja göra min övningar. Sit-ups och armövningar med hantlarna. Jo, idag ska jag verkligen göra det och sen tänker jag göra det varje dag i en månad och se om jag ser någon skillnad. Bergis att man ser jättestor skillnad... Varje dag tänker jag göra det."

Om jag bara hade slutat tänka där, men ack nej, för då fortsätter det ungefär såhär:
"Tänk om jag hade börjat för en månad sedan. Då hade jag sett den där förändringen nu, fasen så bra det hade varit. Gud va dum jag är som inte började för en månad sedan, eller kanske två. Tänk om..."

Ja och så slutar det med att jag känner mig misslyckad för att jag inte började för en månad sedan och så börjar jag inte idag heller.
Men idag mina vänner. Idag börjar jag verkligen. På riktigt!

Over and out.
Och glöm nu inte att hålla tummen för mig imorgon bitti halv tio!

Så onödigt

Det har gått 9 dagar sedan jag vägde in mig på viktis. 9 dagar utan större godissug. Vad hände idag då undrar jag? Här sitter jag och är så galet godissugen att jag kan spricka! Gud, så onödigt!

En toppen och bottendag på en och samma gång

Det har varit en ganska bra dag idag.
Sov lite dåligt i natt på grund av en värkande tand och den har att göra med bottengrejjen i rubriken.

Ett par timmar spenderade jag på skolan med mina kollegor i radioproduktionsgruppen, därefter var det dags att bege sig iväg och handla. Eftersom jag och Jinn firar 6 år imorgon och ska iväg på en liten övernattning på Skansen på Öland så köpte vi varsin liten flaska mousserande, Jinn utan alkohol såklart och jag med. (Veckobonusen kommer att täcka detta lilla snedsprång!) Och det är nu vi kommer till toppengrejjen. Killen i kassan på systemet ber mig visa LEG!
L E G I T I M A T I O N!
Han anser alltså att han kunde ta mig för under 20 år! Jösses som jag log. Min första reaktion var: VA???? Och när han upprepade frågan log jag från öra till öra och så: Hemskt gärna, så gärna så, visst kan jag visa det!

För en sekund glömde jag till och med bort det inbokade tandläkarbesöket senare på eftermiddagen som annars hemsökt mig under stora delar av dagen. Jag hatar att gå till tandläkaren. Men nu har jag varit där och jag har fått veta att den provisoriska åtgärden som gjordes idag kommer att behöva ersättas av en rotfyllning. Det var också lite oroväckande att tandläkaren flera gånger bad mig ta en maxdos av både Panodil och Ipren samtidigt - innan bedövningen släppte! Man vågar inte annat än lyda! Nu sitter jag här efter en megados värktabletter och har ont. Gud vet hur ont jag hade haft om jag inte tagit värktabletter!

Pointsmässigt går det finfint. Idag kommer jag nog inte att äta upp alla pointsen - eftersom jag skall vänta med att äta till bedövningen släppt helt. Bra tips, vill du gå ner i vikt, gå till tandläkaren, då får du inte äta!

Hittills känns det helt rätt att ha gått över till Viktväktarna. Inspirationen att inte överskrida dagens points får mig att klara av att äta mindre - alltså inte falla för frestelsen framåt kvällningen och smälla i mig en massa snacks. Jag har inte ätit sött på flera dagar och kroppen känns lättare och renare än på länge. Jag ser fram emot att knata upp till viktis och känna den där spänningen inför att ställa mig på vågen och jag längtar efter att få min första guldstjärna.

Hittills har jag inte ändrat min kost så mycket, det nya ProPoints tänket inom Viktväktarna är mer inriktat på kolhydrattänket så jag känner mig hemma. Vissa saker kommer jag aldrig att ändra på. Jag kommer inte att börja dricka läsk igen, jag kommer inte att använda en massa lightprodukter och vitt bröd går bort, framför allt för att man inte blir mätt av det.

Nu är det dags att kika på ett inspelat avsnitt av de älskade Hollywoodfruarna och så vet ni att det blir tyst här imorgon och på söndag när jag och min älskade firar vår 6-årsdag!

Kram och pepp till er alla där ute!

Dagens pointsintag

28,5 av 29 Propoints uppätna!
Bra dag för en nybliven Viktväktare!

I´m a weightwatcher - Yes I am

Jo då.
I tisdags morse innan föreläsningen infann jag mig på Viktväktarna här i Kalmar och vägde in mig. Eftersom lektionen krockade med min föreläsning så meddelade jag konsulenten att det skulle få bli en snabbinskrivning. Jag är inte helt hemma på det här med ProPoints men de gamla Pointsen kan jag på mina 5 fingrar och med hjälp av ett månadskort med tillgång till funktionerna på VV:s hemsida och alla er bloggare som är kunniga på ProPoints så ska jag nog klara av dehär första veckorna.

Detta är min tredje dag som återuppstånden Viktväktare. Jag har ju viktväktat förr, för många år sedan. Det har jag skrivit lite om tidigare och nu kändes det helt rätt! Igen!
Jag har kämpat och nystartat de senaste månaderna, utan något resultat. Kanske är det ett nytt tänk jag behöver? Kanske är det möjligheten att kunna äta lite av allt? Det känns som att kroppen vill ha lite kolhydrater, om inte annat för att läshuvudet ska fungera.

Första dagen gick det precis åt pipan eftersom jag inte hade hunnit anpassa maten. Då är det tur att man har veckobonusen. Men efter det har det gått bra. Framför allt känner jag att det är sporrande att inte överstiga pointsen. Det är samma känsla som sist. Visst kan man vara sugen på något gott på kvällen, men vetskapen om att man skulle överstiga sina points är skäl nog att inte äta.

Så nu mina vänner har jag ett mål att komma så långt som möjligt på två månader. 10,5 kilo har jag ner till målvikten och det är självklart inte ett realistiskt mål att nå på två månader men så långt jag kan ska jag komma, sen tar jag en liten paus om allt går som planerat, under juli månad. Då är det semester på riktigt.

Viktis är stängt här i Kalmar under nästa vecka så jag får hålla mig till tåls till veckan efter och hoppas naturligtvis på stordåd till dess.

Nu önskar jag alla mina läsare en fin Kristi Himmelsfärds-helg.
Kram och en hel massa pepp
Viktväktarn

Förresten, hur många av er är det som Viktväktar nu för tiden? Hojta till med en liten kommentar!

Dag 17 av 43 - det kom ett kort

Post.
Jag gillar post.
Gårdagens skörd var inte så stor.
Men desto viktigare kanske?!
Ett ensamt litet kort låg det i lådan.
Från Viktväktarna!
Och på den vägen är det... återkommer!