Déjà vu - sommaren 2006

Jag har bara en vecka kvar av semestern, i tidningarna kan man läsa att den fina väderperioden nu är över, imorgonbitti är Roger, Titti och Gert tillbaka i Rix Morron Zoo studion och på tisdag är det sista Allsången för säsongen. Kort sagt, nu är sommaren snart slut.

Jag drar mig i och med detta till minnes ett inlägg jag skrev för två år sedan på en gammal blogg.
Till skillnad från årets upplaga av Allsången hade det det året, 2006, varit en bra säsong med många bra artister så det var sorgligt att det var sista programmet. Det året skulle Allsången ersättas av Sommartorpet med Ernst... till min stora besvikelse.

Så som "favorit i repris", här kommer mina funderingar kring avslutningen på sommaren från 2006:

Det är vi morgonpigga, om jag nu kan börja sälla mig till den skaran vete gudarna men jag testar, som märker det först.Det vill säga, jag, tidningsbuden, busschaufförerna och alla andra som börjar sina arbeten så där ruskigt tidigt om morgonen.

Den första ledtråden fick jag när jag såg att ordinarie tidningsbud var i tjänst igen. Detta fick förmodligen, med risk för generalisering, till följd att förutom att alla som skall ha tidningen och faktiskt betalar för den, denna morgon även fick den, så fick de den en halvtimme senare än de senaste veckorna. Säga vad man vill om semestervikarier men oberoende av om det är så att de slarvat eller bara e angelägna om att bli klara, de kommer tidigare än det gamla trötta tidningsbud vi har i vanliga fall... Detta sagt av en person som inte ens prenumererar på tidningen... De ni!

Min sedan två veckor så invanda morgonrutin fick sig lite törnar både här och där denna morgon sista dagen i juli. Fler människor än vanligt syns på gatorna och den annars så öde perrongen är om inte smockfull så i alla fall mer välfylld än innan. Men min plats, den i vagn 14 ni vet, den får jag ha ifred ett tag till.

Det är inte fråga om annat än att semestrarna börjar ta slut. Men det är inte bara det som sjunger på sista versen, det gör även sommaren. Och det är det jag ser små men inte osynliga tecken på denna morgon när jag cyklar till tåget. Den annars ljumna luften när jag kliver utanför dörren har bytts ut mot en nästan lite småkall vind. Jag drar upp dragkedjan på jackan ända upp och är glad att jag inte bara tog en tröja, det var som att jag kände det på mig. Det är som om någonting har förändrats bara över ett par nätter. Det låg ett konstigt lager med kondens på bilen och faktum var att bladen på vissa buskar och träd inte längre såg lika pigga och somriga ut.

Och dagen efter konfronteras jag med den obehagliga sanningen öga mot öga. Sommaren är definitivt på upphällningen. Den som till sist serverar denna fruktansvärda insikt är ingen mindre än Anders Lundin. Nyss var det strax efter midsommar och den första allsången ljöd över Skansen. Nu är det den sista på säsongen och var tog egentligen sommaren vägen?
Och hur kan Anders Lundin se så överlycklig ut när han meddelar att vi nu skall få se Ernst (ger mig inte in på det efternamnet) i rutan på tisdagarna istället???

Allsången det är sommar för mig. Och att det nu är slut får mig att erkänna hur rätt alla hade när de förra året vid vår flytt (som skedde den 1:a augusti) tyckte det var synd att vi missade sommaren i Halmstad medan vi prompt höll fast vid att det faktiskt brukade var sommar långt in i september. Jo vi hade fint väder, men hade vi någon allsång. Nix!

När Allsången tar slut tar sommaren också slut och därmed basta...
Vilket osökt för mig in på nästa stora händelse på året nämligen julen... Näe då skämt åsido, skall väl inte hård dra det riktigt så långt. Men visst känner man att det så sakteliga börjar bli lite mörkare om kvällarna, lite svalare vindar och visst är det också det som är tjusningen med landet som vi lever i. Alla dessa skiftningar i väder och vind är ju det som gör att Sverige är Sverige.

Det är det som gör att Anders Lundins falsksång (förlåt, hade inte gjort det bättre själv dessvärre) till "Stockholm i mitt hjärta" känns så där stämningsfull som den gör. Det är det som gör att vi mitt i den mörkaste vinter när raketerna smällt klart vid tolvslaget och ett nytt år har börjat kan känna doften av nyklippt gräs, känna smaken av matjesill, nypotatis, gräddfil och gräslök och minnas stämningen och förväntningarna. Och vi längtar efter midsommar och semester!

Vissa kanske skulle kalla det destruktivt, men jag kan känna den känslan redan nu och jag tänker tillåta mig att göra det.
Jag kallar det mer förväntansfull än destruktiv.
Gud vad jag längtar efter sommaren!

Pussar & Kramar till ALLA