Livsstil och dieter - nyckeln till framgång

För ett par dagar sedan läste jag två inlägg som fick mig att fundera lite. Det ena inlägget fanns hos Anna och handlade om hur hon ändrat sin livsstil så totalt. Förr fanns inget som hette motion i hennes vokabulär medan hon nu får dåligt samvete om hon inte motionerar. Det andra inlägget läste jag hos Viktiga dagar och det handlade om en studie som presenterats som sade sig bevisa att GI/Atkins är den bästa dieten. Just Viktiga dagar ställde sig lite frågande/skeptisk till denna studie, själv skall jag inte uttala mig om studien eftersom jag inte läst den, men dessa två inlägg, det hos Anna och det hos Viktiga dagar fick mig att fundera lite kring att lyckas eller inte lyckas med sin viktminskning.

Ni som följt min blogg under en längre tid vet att jag under 2007 påbörjade dieter av olika slag vid ganska många tillfällen, ofta på måndagar. Vid nåt tillfälle lyckades jag gå ner några kilon men gick sedan upp dem snabbt igen, och då var det naturligtvis ganska tyst på bloggen. För er som läst min vikthistoria vet också att jag under åtta månader 2001-2002 gick ner 24 kilo med Viktväktarmetoden. Kilon som jag då gått upp igen fram till år 2007. Under december 2007 bestämde jag och min sambo oss för att efter årsskiftet påbörja en tid med GI dieten. Vi gick med på GI-viktkoll, planerade och köpte GI-receptböcker. Jag visste nog inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Nog hade man hört att det fanns de som rasat i vikt så nog hoppades man, men efter alla försök under 2007 var jag ganska sval i mina förhoppningar.

Sedan i tisdags har jag nu börjat om igen. Men i ett annat läge, på ett annat sätt än alla omstarter under 2007. För det har ju trots allt gått ganska bra för mig under våren. Och när jag nu startar om är det för att ta den sista tredjedelen av de 22,2 kilona jag skall gå ner totalt. Omstarten är inne på sin 6:e dag och det är grymt tungt. Huvudet värker pga av sockerabstinens, jag är konstant hungrig och sugen, det är en mardröm att passera lösgodishyllan när man är och handlar, ja listan av frestelser kan göras lång. Men oavsett hur lång den blir är det viktiga att alla frestelser och alla svårigheter besegras.
Att jag har klarat 25 veckor under våren känns nu långt bort. Istället känns denna knappa vecka som en hel evighet och med tanke på hur mycket jag tycker att jag lider just nu så är det konstigt att jag inte redan, på dessa sex dagar, har gått ner de resterande 7,6 kilona.

Men jag kommer att lyckas. Varför?
Jo för att jag precis som Anna som jag nämnde tidigare har förändrat min livsstil. Visst har jag fuskat under semestern, men jag har varit medveten om att jag har gjort det och att jag inte kan fortsätta på den linjen i vardagen. Och det tror jag är en av nycklarna till en framgångsrik viktnedgång. Att inse att viktnedgången inte är en tillfällig förändring i livet utan en förändring av livsstil. Och det gäller oavsett vilken diet du väljer. Att den ena dieten skulle vara bättre än den andra tror jag inte heller. Inte generellt i alla fall.
Jag tror att det hela handlar om timing och psykologi. Timing i form av att du skall vara redo. Du skall vara förberedd och du skall vilja klara det. Psykologi just när det gäller viljan. Det är du som bestämmer. Bestämmer om du skall klara det, bestämmer hur du skall klara det. Ingen annan! Och inte heller beror det på vilken diet du väljer...

Imorgon är det ny vecka, nya möjligheter och nu är vi många som bestämt oss. Vi skall klara det, och det kommer vi att göra också!

Kram och pepp
Cornelia