Gränsen mellan fullt fokus och fusk är tunn!

Det går en mycket fin och tunn gräns mellan tillståndet där man inte skulle sätta i sig en onyttighet om någon så betalade en för det och tillståndet där man med lätthet kan trycka i sig vad som helst bara det innehåller socker.

I några dagar har jag nu känt mig helt oslagbar. Inget har kunnat rubba mig i mitt nyttiga ätande, vilda hästar har inte kunnat stoppa mig. Men så plötsligt idag när jag åkte från jobbet så infann sig det där sötsuget som gör att jag skulle kunna gå in i närmsta affär, köpa en chokladbit eller nåt annat läckert, sätta i mig den på studs och intala mig att om jag bara låtsas som ingenting, om jag inte skriver nåt om det här eller säger nåt till nån så gör det inget. Och vem mår sämst av det? Ja bloggen lider inte, ni går vidare utan större problem, jag själv däremot blir inte så glad och nöjd på mig själv.

Tror ni att jag köpte nåt gott?

Nej! Jag stog emot suget och tänkte steget längre. Mäkta stolt är jag! Kan inte begripa att jag lyckades.

Funderade lite på när i själva processen det här sötsuget kommer? Det kommer när man varit duktig så många dagar att man tycker att man nästan borde vara helt klart med sin viktminskning. För mig brukar den känslan komma efter en 5-6 dagar varje gång jag har nystartat lite sådär. Det gäller bara att stå emot och komma över den här luriga perioden. Är det nån som känner igen sig :-)

Dagens matintag slutar såhär:

Frukost: Yoghurt med blåbär/hallon och coccos. Ett kokt ägg

Lunch: Ugnsbakad paprika med köttfärs, kantarell, fetaost och ost.

Middag: Gorgonzolagratinerad laxfilé, ugnsgrönsaker med dillsås.
Receptet är lånat från Åse och kommer definitivt att lagas igen.

Dags att hoppa in i duschen, ikväll blir det tidig sänggång efter gårdagens sena timme.

Ha en fortsatt fin dag.

Kram och pepp