Upp som en sol och ner som en pannkaka och så upp lite igen, fast ändå ner!

Som rubriken antyder så har det varit lite svängigt i livet den senaste tiden.
Förra veckan var jag extremt duktig både när det gäller mat och motion medan jag denna veckan har klappat igenom totalt och inte kunnat motstå en enda frestelse.
Har känt mig lite hängig och därmed inte heller motionerat och rört på mig som jag ska.

Flytten och packningen (trots att det inte är jag som packar, det är ju Jinn) tar på krafterna, mest mentalt för min del och det räcker. Jag är inte helt tillbaka i full kraft efter en tuff period det senaste året. Det snurrar konstant i min hjärna. På högvarv!

I går kväll funderade jag lite kring detta då jag pratade lite om vår semester.
Jag har nu 2 veckor kvar på jobbet. Därefter kör vi det sista lasset till Kalmar och sen har jag faktiskt tre veckors semester. Jag glömmer lätt det!
Delar av första veckan skall dessutom spenderas i Kungshamn, mitt "favoriteplace on earth" (förutom Karlskrona). Då måste man ju njuta, av trevligt sällskap, god mat och dryck och underbara omgivningar. Vecka nummer två kommer säkerligen att gå åt mycket till att fixa i nya bostaden och göra sig hemmastadd i Kalmar för att sedan vecka tre återvända till Malmö för några sista praktiska åtaganden såsom klipptid, städning av lägenhet, besiktning och såklart kvalitetstid med vännerna och Albin!
Innan skolan börjar den 31 augusti.
Låter jag stressad??? Nejdå inte alls! *Ljuger så jag blir blå*

Så när det gäller mat och motion har det den senaste veckan känts som bara ytterligare en press och ett stressmoment, vilket har lett till att jag har syndat. Det kanske ni har märkt eftersom det inte nämnts mat så mycket i bloggen, jag kan avslöja att det är ett tydligt tecken på att det inte går så bra. Kom ihåg det i framtiden och fråga mig gärna om det om det har varit tyst ett tag.

Men trots allt så är ju kroppen ganska häftig, jag inbillar mig i alla fall det. För i morse när jag ställde mig på vågen förväntade jag mig inget annat än ett välförtjänt plus! Jag är också medveten om att ett plus helt hade fått mig att klappa ihop och bara unna mig ännu mer onyttigt!
Vågen visade -0,1! Inte mycket minus men dock ett minus och precis vad jag behövde för att återfå åtminstone lite motivation. Jag vågar inte slå på den stora motivationstrumman ännu, men vem vet.

Av bara farten promenerade jag en del av sträckan till jobbet och planerar att skippa den där godisbiten jag hade tänkt unna mig ikväll! Nu kör vi så det ryker igen. Mot en 6:a på vägen nästa vecka!

Kram och pepp på er alla