Händer det aldrig nåt kul i mitt liv?

Mitt i all flyttstädning fick jag denna kommentar på ett av mina inlägg:

Jag har inte publicerat det för jag har funderat fram och tillbaka exakt hur jag skulle hantera det. Här kommer lite olika alternativ:
1. Bli riktigt j*vla förbannad och be personen (som naturligtvis är anonym) att fara åt h*lvete. Tala om för honom eller henne att de förmodligen inte har nåt liv om de läser min blogg och ändå tycker att den är trist för att hela mitt liv e trist. Men det tänker jag inte göra. Dum idé när allt kommer omkring.
2. Jag skulle kunna radera kommentaren och inte låtsas om att den kommit, men det är både tråkigt och fegt.
3. Jag skulle kunna bli orolig för personen i fråga och kanske försöka söka upp honom eller henne och prata lite, personen verkar inte speciellt lycklig i livet. Nej ingen bra idé det heller.
4. Jag skulle också kunna lägga ut kommentaren här och be om er åsikt, kanske borde jag lägga ner bloggen? Eller ska jag ha den kvar? Finns det nån som uppskattar att läsa om mitt liv även om det är samma gamla visa hela tiden? Jag väljer inte detta alternativet heller, då skulle jag ju erkänna mig som trist och tråkig...
5. Ett sista alternativ, och kanske det bästa i min mening, är att publicera kommentaren, hålla med personen i fråga. Det är ju faktiskt så att det har varit samma gamla visa i dryga ett och ett halvt år nu... Viktnedgång och viktuppgång, följt av viktnedgång och så lite viktuppgång. Vilken tur att jag har bestämt mig för att dethär är den sista viktresan. Och att livet får lite mer innehåll nu när jag skall studera till ett nytt yrke. Ja jag tror att jag väljer det sista alternativet.

Hoppas att ni får en härlig kväll allesammans, alla läsare oavsett om du gillar denhär bloggen eller inte. Nu kryper jag ner och avslutar den första dagen på min 121 dagarsresa och på resten av mitt liv.
Kram och pepp