Jag nämnde patriotism eller hemlängtan. Men jag vet inte om det är korrekt beskrivet, kanske är den rätta benämningen på mitt syndrom - äkta nördig charterturist.
Hur kommer jag då fram till det?
Kanske kan det var pga att vi varit så sjukdomstyngda som vi varit, kanske är det med tanke på vädret men herregud vad jag saknar svensk TV. Jag hade gjort vad som helst för att få se ett gammalt repriserat UR program istället för rysk friidrott, italienska talkshows, grekiska program av olika slag eller för den delen MTV på tyska.
Som jag nämnde tidigare råkade vi för några dagar sedan, i början av vår vistelse här, en kväll hamnade på en pub som sände en av Finlands VM-hockeymatcher. Vi satt där tillsammans med en ganska nätt skara finländare. Va härligt, jag blev nästan finne där och då. Vi bor på en hotell med många olika nationaliteter på gästerna. Förutom oss skandinaver bor här både engelsmän, tyskar, holländare, ryssar, fransmän, greker och säkert fler. Jag är ovan att bo på sådana hotell och det känns nästan lite otryggt att inte ha en hel hord av landsmän runt mig vid poolen. I början kändes det skönt men nu har jag kommit fram till att jag saknar det lite. Döm om min förvåning och tillika förtjusning när vi idag sitter och äter lunch vid poolrestaurangen och ut ur högtalarna skrålar Martin med ”Du är så yeah yeah”, tätt följd av en av Drömhus hits (den med tjolahopp tjolahej i) och därefter en sann eurodiscodänga signerad E-type.
Det kändes fint i våra svenska hjärtan. Det verkar inte bättre än att jag kommer att bli en sån där som klappar händerna när charterplanet landar och därefter frågar om det finns svenskt kaffe på hotellet. Nej så illa är det kanske inte.
Jag gillar det grekiska kaffet på detta hotellet och jag gillar även de grekiska efterrätterna som avnjuts till det! Jodå här har avnjutits div. sötsaker men ändå med totalkoll på vågen. Hur det har gått till…? Det kommer jag att återkomma till.
Fortsättning följer…
Första middagen ute!
2 dagar sedan
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar