Om solen, kebab och blygdläppar

Så kom den då äntligen till Kalmar – jag talar såklart om solen! Och med den även sommaren. Vi fick en liten försmak av det redan igår när vi var i Linköping (mer om det senare) men inte trodde vi då att den skulle komma till Kalmar redan idag.

Efter ett åskväder inatt som går till historien som ett av de värsta genom tiderna tittade vi på Nyhetsmorgons dystra väderprognos för dagen. Fortsatt regn med en hel del åskskurar, det var vad som utlovades. Men ack så fel de hade meteorologerna (avdelningen: nähä!) Här i Kalmar har det idag varit, om inte solsken från en klarblå himmel så solsken från en blå himmel med endast några enstaka molntussar. Och efter det att vårt redaktionsmöte var klart i skolan begav jag mig hemåt för att inmundiga vår första måltid för året på balkongen. Och ja, jag skall erkänna, nu under kvällen har jag även avnjutit ett glas rosé här ute. Livet är förhållandevis underbart måste jag påstå!

Och med solen på plats i Kalmar kan jag unna mig att fundera lite över ett I-landsproblem såhär dagen till ära. Vid vårt besök i Linköping igår (som jag alltså kommer att komma till lite närmare alldeles strax) passade vi på att avnjuta lite mat på snabbmatshaket Pizzafiket. Personligen beställde jag en kebabrulle och hade det nu inte varit så att jag varit där förut så hade jag kunnat bli mycket besviken. Det problem vi kommer till nu upptäckte jag första gången 2003 när jag flyttade till Linköping. På vissa ställen där, jag kan inte säga alla för jag har inte testat alla, så kallar man det nämligen kebab, men i själva verket är det gyros. Varför kallar man det då kebab? När det alltså är gyros. Vi dryftade detta fenomen lite över vår ”kebabrulle” respektive ”kebabpizza” som alltså egentligen var en gyrosrulle och en gyrospizza, och enligt Jinn är det möjligen så att man i Norrköping har båda sorterna och att man där är kapabla att skilja på de olika rätterna. Där är kebab kebab och gyros gyros. Kebab är alltså inte gyros… Ja ni förstår. Men så är inte fallet i Linköping alltså, åtminstone inte på Pizzafiket! Jag kan faktiskt ärligt talat inte förstå vad det är som är problemet. Inte får jag för mig att kalla prinskorv för köttbullar bara för att jag inte har några köttbullar att servera… Långsökt liknelse kanske men den håller?!

Linköping var det ja. Igår var vi alltså där för att titta på vår kommande lilla familjemedlem. Här i Kalmar kan man inte titta med 3D/4D funktion och det var vi lite nyfikna på så vi åkte upp. Inte minst var vi såklart nyfikna på om vi kunde få veta om det ska bli en pojke eller flicka. Doktor Selbing kontrollerade så att allt såg fint ut med den lilla och så kom vi till den punkt då han skulle berätta för oss. Han zoomade in en bild på skärmen och bad oss titta själva. Både jag och Jinn satt som frågetecken och visst nog varken vad som var upp eller ner, fram eller bak. Men så förklarade han de olika väderstrecken så att säga, vi förstod att det var den lilla rumpan som syntes och vips var det klart som korvspad hur det låg till…

Jinn: Jaha ja, men då ser jag, det är ju inget som hänger ut där nej.
Doktor Selbing: Nej, men det hade det inte varit om det hade varit i vilket fall.
Jinn: Men hur kan man då se vad det är?
Doktor Selbing: En pojke hade inte haft de där blygdläpparna.

Det är inte lätt alla gånger!
Och vissty är det en lite flicka som ligger där inne och bökar och stökar och växer. Och nu har jag egentligen lovat att inte pracka på er en massa ultraljudsbilder och bebissnack här på bloggen, det finns många mammabloggar som gör det mycket bättre. Men eftersom hon är så fantastiskt söt (förutom när hon räckte ut tungan åt oss i går) så måste jag få visa en liten bild på underverket.

Snart får vi besök från Malmö av Maja, Carl och lille Albin och vi ber till vädergudarna att meteorologerna har fel ännu en gång och att det blir strålande sol och sommar i dagarna två.

Trevlig helg allesammans.
Kram och pepp