skip to main |
skip to sidebar
Har varit lite tyst här en stund och det är endast av den anledningen att jag har haft fullt upp. Torsdag kväll spenderades med lite festligheter på jobbet och i går fredags bar det direkt efter jobbet av till Danmark och en liten by söder om Köpenhamn som heter Köge. Där mötte vi upp lite nära och kära och övernattade...
Matmässigt är ju inte Danmark drömlandet att åka till, det är mycket wienerbröd med chockoläääde, äppelkakor och annan pointsstinn mat. För att inte tala om all öl. Men det gick ändå hyfsat bra och jag är bara lite orolig för vägningen imorgon. Jag känner inte att jag kör i 120 ännu utan har mest mjukstartat i min viktminskning. Och det känns OK för mig.
Nu är jag nyss hemkommen, har satt igång att tvätta och även hunnit surfa runt lite och hälsa på hos mina bloggvänner. Hos Anna mötte mig ett inte jättemuntert inlägg. Min spontana reaktion var att jag var jätteledsen att jag inte varit hemma och kunnat läsa det innan för att peppa peppa peppa. Det är så jag har börjat känna för min lilla viktväktarfamilj här på nätet. Därför blev jag glad och inte alls förvånad när jag märkte att andra "familjemedlemmar" snabbt kommenterat Annas inlägg och sett till att peppa för kung och fosterland. Det känns så himla härligt.
Annas lilla depp fick mig dock att minnas en lite historia från den perioden under 2002 då jag precis hade fått min 3:e stjärna och alltså även jag hade gått ner de första 9 kilona. (Oj vad jag önskar att jag var där även nu men det är jag inte...)
Då 2002 var det runt jultid och jag bodde på den tiden ihop med min bästa vän Fia. Vi var på Cityhallen i Karlskrona och skulle handla julmaten och kanske var det så att jag, precis som Anna, haft en liten depp-period, jag minns inte men av någon anledning kallar Fia bort mig till julskinkorna. Något som inte förvånade mig speciellt eftersom hon stog för just den biten på julbordet.
Helt utan förvarning lassar hon på mig först en julskinka, sedan en andra och även en tredje. Som ett stort frågetecken stog jag... Naturligtvis var det så att dessa julskinkor vägde varsina 3 kg och därmed totalt 9 kg.
- Tänk, sa Fia, så här mycket har du gått ner. Sedan dess tänker jag ofta min viktminskning i julskinkor. Det är väldigt effektivt! Pepp pepp alla viktväktarvänner, hur mycket julskinka har du gått ner på sista tiden :-)
- Mia - än så länge minus 0,4 kilo julskinka
1 kommentarer:
Familjen är allt bra härlig! Verkligen tryggt och stöttande.
Kram på dig och pepp till tusen!
Skicka en kommentar