söndag 6 januari 2008

Dag 5 - the "depping" day

Det har varit en tung dag idag!
Inte enbart matmässigt utan över lag!

Imorse gjorde jag som jag har gjort de senaste dagarna, jag ställde klockan så tidigt som jag ville gå upp och sedan vaknade jag en helt annan tid. Nämligen kl 10!

Jag mår som bäst i livet när jag känner mig produktiv, när jag få mycket gjort och utnyttjar min tid. Det har jag inte gjort den senaste tiden och idag nådde det någon form av klimax.
Efter frukost och lunch satt jag fortfarande i mysbyxor och kände mig allmänt sunkig, surfade runt lite och önskade att jag hade varit lika effektiv som Malin. Allt det som jag hade planerat och bokat för dagen hade jag kvar. Tvättning, planering av mat för nästa vecka, inhandling av mat för nästa vecka, träning... Suck!

Utan min älskade sambo hade jag inte klarat det. För när jag var som djupast nere så tog hon kommandot. Tog tag i menyn för nästa vecka, började tvätta och skickade ner mig till gymet!
Utan henne hade det gått åt pipsvängen idag. Maraboukakan var inte långt bort...

Jag kom till ner till gymmet och körde lite kondition där, jag tog en lång härlig och uppiggande dusch och åkte sedan iväg och handlade. Och trots att man naturligtvis inte skulle velat ha deppat ihop så fullständigt så är det ändå så att det känns dubbelt så bra att ha ryckt upp sig och gjort allt det där än om det bara hade funkat från början. Precis som jag har läst hos flera av er andra att det känns så bra efteråt när man har sagt nej till något som inte borde äta.

Imorgon är det dags att åka till jobbet igen efter en lång ledighet, senast jag var på jobbet var den 20:e december... Det känns både tungt och bra, jag längtar efter rutinerna men fasar lite för att det inte skall fungera så bra med maten och träningen när jobbet tar mycket tid. Tro det eller ej men under våren skall jag dessutom plugga halvtid, nu är det planering som gäller.

Inför morgondagen har jag en (ännu så länge) hemlig förhoppning/önskan/plan för min träning.
Med tanke på senaste tidens oförmåga att ta mig för allt så vågar jag inte nämna mitt mål högt, jag kommer dock att erkänna om jag klarade det eller misslyckades i mitt inlägg i morgon.
Håll tummarna för mig...

Då var det dags att krypa till kojs. Avslutar med dagens plus och minus:
- en tung dag helt enkelt...
+ att jag klarade av det och tog mig i kragen

Lycka till alla där ute, nu är det dags för vardag.

Cornelia

4 kommentarer:

batgirl sa...

Tänk att du faktiskt klarade det! Du gav inte vika!
Imorgon känns det nog bra igen, och du ska vara stolt över dig själv!
Kram

Anonym sa...

Oturligt nog kommer dessa dagar. Men styrkan har du, med lite hjälp av sambo, att vilja förändra. Därför kommer du att lyckas. Jag tror på dig Cornelia!
Många peppande kramar!

Anonym sa...

Vad duktig du är som tog tag i dig själv!

Malin sa...

Har hållt en tumme för att du lyckades med det du hade planerat.
Ussa för att ha såna där deppdagar - helst skulle man bara vilja dra ett täcke över sig.
Vilken tur att din sambo drog igång dig för jag kan tänka mig att du kände dig bra nöjd efter träningen. Bra jobbat!
Krama