Nu har jag tappat räkningen på dagarna...

... men idag börjar vi på den 9:e veckan vilket borde innebära att detta är den 57:e dagen.
Vägning idag och inte bara vägning utan storvägning som jag kallar det.

Var 4:e vecka är det också mätning av alla mått (inte bara midja) samt fotografering, så det har vi varit uppe och styrt med här nu på morgonen.

Minns ni att jag i fredags när jag vägde mig hade gått ner de där sista hektona så att de -2,0 var uppnådda? Det innebar att vågen log mot mig med 76,8 i fredags morse. Den log inte lika vänligt mot mig när jag i söndags kväll, observera kväll, med jeans på mig skulle se hur illa det hade blivit ifrån Linköpingsresan. Siffrorna som lyste mot mig då har jag inte sett där sedan i slutet av januari. Man ska inte väga sig i full mundering på kvällen... Om man inte vill ha en hjärtattack vill säga.

Så mina förväntningar var låga när jag "skuttade" upp på vågen i morse, är därför ännu gladare för de -1,2 som blir resultatet. Dvs. -1,2 sedan onsdag förra veckan, eller -0,6 sedan vägningen i fredags. Men den var ju ingen riktig vägning och resultatet som förs in i VårRaset och här bredvid är -1,2.

Jag känner mig glad och lycklig över att få ha denna inspirationen hos mig hela tiden, jag vet hur lätt det är att trilla dit igen och tappa ork och lust. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kan dela med mig av energin till er alla andra kämpar där ute.

Over and out. Jobbet kallar

Cornelia