Kreta del 2 – den om väder och vind och så ännu mer sjuklingar…

Vet inte om jag har nämnt det tidigare men en av de få sakerna som jag verkligen kunde se fram emot med semestern är den där härliga känslan när man landar och flygplansdörrarna öppnas, man närmar sig öppningen och värmen slår emot en.

Från våra platser på rad 1 skulle vi känna detta snabbt. Jinn var inne och kollade väderprognosen för Chania ett par gånger varje dag och oroades för utsikterna om molnigt, milt och 18 grader. Men för egen del var jag inte orolig. Det är ju en helt annan värme på de där breddgraderna tänkte jag.

Jag var därför högst oberedd på den kyla som slog emot mig där på rad 1 när dörrarna öppnades, hade vi verkligen landat innan dörrarna öppnades???

Huttrande klev vi in i bussen som tog oss in till terminalen. Bagaget kom ganska snabbt och så fort vi fått information om att det var buss 55 vi skulle åka med begav vis oss mot dörrarna och ut i… spöregnet! Jo minsann, medan vi väntade på bagaget hade det hunnit börja regna. Suck! Det hade kunnat börja bättre om man säger så. Väl framme vid hotellet, som jag måste fastslå direkt är helt fantastiskt på alla sätt och vis, var inte rummet riktigt färdigstädat och vi blev bjudna på något att dricka så länge, i poolbaren.

Fortfarande huttrande satte vi oss där och beställde in nåt varmt. Lyckliga över att vi båda i sista stund bestämt oss för att ta med och på oss våra jackor. Det dröjde inte länge innan vi fick vårt rum. Rum 228. Ett stort och trevligt rum längst ut i en flygel med utsikt mot pool och hav. Hungern började göra sig påmind. Vi hade trots allt varit uppe vid 4-tiden och flygplansfrukosten var ingen höjdare. Sagt och gjort. Vi begav oss ut på Platanias gator, eller snarare gata. Passerar restaurang efter restaurang i hopp om att hitta något bättre. Grundar våra bedömningar av restaurangerna på synbar sunkighet/fräschet, inkastarens desperation eller avsaknad av den och mängden gäster som redan valt restaurangen i fråga. Vi går och går och till slut är hungern nästan olidlig och de sista krafterna som bortblåsta.
Vi tar en restaurang utan att tänka och resultatet blir katastrof. Jag väljer att bespara er alla detaljer men om man säger såhär: det är ju alltid trevligt om tallrikarna diskas mellan de olika maträtterna och gästerna.

Under måltiden slår febern till på Jinn, hon hade känt sig krasslig ett par dagar och hostat och förmodligen är det resespänningarna som släpper och gör plats för febern. Jo men visst, fulländat! Ingen bra början på resan.

Dag 2 hade vi trots allt en helt fantastisk dag, strålande sol hela dagen och jag brände mig naturligtvis.

Dag 3 var fin fram till lunch, därefter drog molnen in och medan vi satt på terrassen och läste smattrade regnet på taket. Mycket mysigt, men det hör inte till solsemester.

Dag 4 spenderades mestadels på rummet. Jinn var som sämst den dagen och tack och lov även vädret, vilket rättfärdigade total dekadens.

Dag 5, alltså igår, var det fina vädret tillbaka och hela dagen spenderades vid poolkanten i solstolen.
När jag skriver detta är dag 6 av 8 snart till ända. Vi har tillbringat stora delar av den vid poolen, men alldeles nyss fick vi fly in pga massiva mörka moln som närmade sig från sydväst. Molnen har nu hunnit dra förbi och förhoppningsvis fick jag ett par fina bilder på den efterföljande regnbågen. Det får vi se när jag laddat in dem i datorn.

Dags för middag om ett par timmar. Sen ger vi oss ut för lite pryl och souvenirshopping om jag orkar, nu är det nämligen jag som känner mig febrig och förkyld. Och då är det inte en hypokondrisk åkomma pga den stundande hemresan utan en konkret förkylning.

Vi ska också leta upp en pub som sänder hockeyn, Sveriges kvartsfinal på onsdag kväll. Vore trevligt. Jag återkommer till det senare, men vi såg slutet av en av Finlands matcher för någon dag sedan och det var riktigt trevligt, men jag skall som sagt återkomma till detta med patriotism, hemlängtan eller vad man nu skall kalla det.

2 dagar kvar alltså. Håll tummarna för fint väder!

Fortsättning följer!