Ölandsvistelsen som inte blev så lång som det var tänkt

Jo då så att, visst åkte vi till Öland igår. Och innan vi skulle somna hade vi kommit hem igen. Nu ska ni få höra. Jag varnar för ett långt inlägg, men har du minsta fundering på att åka till Hotell Skansen på Öland så bör du läsa det, eller om du bara vill höra om en lite galen kväll igår.

För ungefär ett år sedan var jag som vissa kanske minns med i ett reportage i tidningen MåBra. Som tack för det fick jag ett presentkort på en övernattning och trerättersmiddag på ett valfritt Smultronställe någonstans i Sverige. Presentkortet räckte i ett år till juni 2010 så nu var det på tiden att utnyttja det tänkte vi. Sagt och gjort. Möjligheten att åka långt bort hade vi inte just nu så vi bokade in oss på Hotell Skansen, i Färjestaden på Öland. Bara några minuters bilfärd över bron så var vi framme!
Vi anlände vid 16-tiden och innan klockan slagit 22.00 var vi hemma igen.

Jag vet faktiskt inte var jag ska börja.
Jag skulle kunna börja att berätta om när jag bokade vistelsen. Eftersom den personen - i bokningen - jag pratade med vid första tillfället inte hade en aning om hur man bokade in en vistelse på ett presentkort från Smultronstället så fick jag rådet att återkomma en dag senare för att kanske kunna boka då. Bra service?! Nja, kanske hade man kunnat bli erbjuden att bli uppringd. Redan där hade de kunnat gå miste om bokningen.

Nåväl, vid ankomsten igår var personalen i receptionen uppenbart stressade över att det var kö vid incheckningen och inte villig att svara på våra små frågor vid incheckningen.

Rummet så... vid första anblicken ganska trevligt, lågt i tak och bjälkar och ganska nymålat och fräscht men vansinnigt varmt och instängt. Men där skulle vi ju ändå inte tillbringa så mycket tid så det kunde ju kvitta.

Vi promenerade ner till lobbyn/baren där det bjöds på the och kaffe (i skitiga koppar). Tyvärr fick man själv röja borden så man kunde sitta någonstans. Men jag har ju ett par år i branchen så det löste sig ganska kvickt.

Så kommer vi till middagen. Just nu känner jag mig som en gnällspik, men ni skulle verkligen ha varit där. Jag har sällan varit med om maken.

Vi blir visade till vårt bord precis bredvid dörrarna till köksregionen.
Dörrarnas gångjärn måste ha varit felinställda för det slog högt i dem varje gång någon gick in eller ut, vilket var ganska ofta.
Innan vi tittade igenom menyn, som såg trevlig ut, torkade vi bara av bordet lite, det verkar inte ha blivit avtorkat på ett par dagar och glasen var alldeles dammiga.

Nåväl. Anklever med lufttorkad skinka till förrrätt. Det hade jag aldrig testat förr och någon gång ska ju vara den första. Kalventrevoté med potatiskaka och murkelsås till huvudrätt och Creme brulé till efterrätt. Kalventrevoté, spännande tänkte vi och diskuterade lite med mannen vid bordet bredvid om det var någon rätt han kände till eftersom vi aldrig hört talas om det. Mannen visste inte säkert men kunde tänka sig att köttet kanske var skuret på ett speciellt sätt.

Nyfiken som jag är kan jag inte låta bli och fråga och när DUNK (dörren slår igen) och servitrisen kommer ut från köket ursäktar jag mig och undrar lite försynt över denna spännande rätt.
-Oj då får jag till svar, det är nog jag som har stavat fel, det ska stå Kalventrecôte.
Snopet, vi som trodde vi skulle få någon spännande exotiskt skuren maträtt, men lite komiskt också.

Förrätten, anklevern alltså, var ingen höjdare, men det har nog mer med min obefintliga förtjusning över lever att göra än restaurangens förmåga att tillaga maten.

- SKRAMMEL, SKRAMMEL, SKRAMMEL, DUNK - KAN NÅGON TA DRICKABESTÄLLNING PÅ BORD 6????
Ursäkta, det var bara en servitris som pysslade med disken när hon gick förbi vårt bord innan hon kom ut i köket för att gapa på en av sina kollegor om drickabeställningen. Jag hoppas att det inte stör för mycket.

Vid huvudrättens ankomst ansåg Jinn att det var på sin plats att höra om de hade glömt hennes dricka, nog för att det bara var Ramlösa och ingen alkohol men man blir ju törstig när man äter även om man är gravid.

-DUNK
Förlåt det var bara dörren nu igen.

Sällskapet vid bordet bredvid har ätit klart och en servitör plockar av deras tallrikar och dukar upp för nästa sällskap. Där de använda glasen och tallrikarna har stått är det ringar efter drycken och en och annan fläck från en liten matbit som halkat fel och när servitören som dukade av blåste ut ljuset skvätte stearinet över hela bordet. Men det hindrar inte personalen att duka på med nya bestick, glas och servetter UTAN att torka av bordet. Suck!

Vi är klara med efterrätten, betalar drickan och bestämmer oss för att traska upp på rummet.
Värmen slår emot oss när vi kommer in, så vi öppnar fönstret och jag tänker att vi värsta fall får vi sova med öppet fönster under natten. Eftersom Jinn är lite dammallergisk i vanliga fall och det inte är bättre nu när hon är gravid, har vi bett om ett rum anpassat för det. Ja dammigt var det ju inte men som sagt kvavt och det började kännas i Jinns luftvägar nästan direkt.

Vi dunsar ner i våra sängar och slår på Sommarkrysset. Efter någon minut börjar Jinn vädra med näsan - ja hon är lite luktkänslig - och det dröjer inte länge förrän även jag känner det. Jag får rusa upp och stänga fönstret eftersom vi tydligen bor just ovanför köket och det började sprida sig en trist doft av mat och frityr från fönstret och in i vårt kvava rum.

Lite senare beger jag mig in på toaletten och där får jag nog. En stank av kattkiss slår emot mig och jag känner att tack, men nej tack. Jag sover hellre hemma än här!

Så var det med den saken, vi packade ihop våra saker och gick ner och meddelade mannen i receptionen, som verkade vara någon form av ägare, vårt beslut.
Kan ni gissa hans reaktion?
- Rummen är helt nyrenoverade och vi har inte fått några andra klagomål på dem....

Strax därefter kommer hotellchefen som verkar vara mannens son. Ägaren ber honom hjälpa "tjejerna som tycker att det luktar kattkiss eller nåt på rummet" och pekar mot oss. Trist attityd!

Hade jag varit ägare hade jag bett så hemskt mycket om ursäkt och sagt att jag skulle kolla upp det, kanske frågat om jag kunde göra något för gästen. Är det något jag har lärt mig under alla mina år i serviceyrket är det att aldrig nedvärdera en gäst som har en negativ åsikt och abolsut inte säga emot. Gästen får ha hur fel som helst, men det är gästen som har upplevt detta tråkiga och man vet ju också mycket väl att det är inte är de missnöjda gästerna som håller tyst om sin upplevelse.

Jag hoppas att de båda männnen omgående gav sig av upp till rum 23 på Hotell Skansen i Färjestaden och luktade en extra gång på toaletten för luktar det inte kattkiss där då heter jag Lill-Babs!

Både jag och Jinn gillar att resa, vi älskar att bo på hotell och vi har gjort så ganska många gånger. Jag har också många gånger skrivit om våra uppleveler här i bloggen. Som när vi var på Skogshöjds spa i Södertälje eller på Hotell Tylösand i Halmstad eller när vi var i Sälen och bodde på Hotell Bügelhof. Och så alla gånger vi bara bott en natt eller två på nåt hotell i Stockholm eller Göteborg. Vi brukar trivas bra. Vi har krav på att det ska vara rent och fräscht och en viss klass på servicen. Men mer än så behöver det inte vara.

Hotell Skansen i Färjestaden på Öland kan jag dessvärre inte rekommendera hur mycket jag än skulle vilja. Kort och gott. Åk hellre någon annanstans!